Anne Lundqvist; Ingrid Redbark-Wallander; Mikael Strömberg; Kalle Westerling Stiftelsen för utgivning av teatervetenskapliga studier (2009) Pehmeäkantinen kirja
Bent Holm; Asbjørn Aarseth; Sven Åke Heed; Roland Lysell; Birgitta Steene; Antonello Motta; Ellen Karoline Gjervan Stiftelsen för utgivning av teatervetenskapliga studier (2009) Kovakantinen kirja
Camilla Damkjær; Anne Lundqvist; Roland Lysell; Lilian Munk Rösing; Richard Sörman; John-Paul Zaccarini; Barbro Sigfridsson Stiftelsen för utgivning av teatervetenskapliga studier (2009) Kovakantinen kirja
Willmar Sauter; Yael Feiler; Stephen Greenblatt; Jesper Svartvik; Håkan Blomqvist; Lars M. Andersson; David Titelman Stiftelsen för utgivning av teatervetenskapliga studier (2010) Pehmeäkantinen kirja
Här finns en underförstådd hänvisning till den mångfacetterade problematik en skådespelarutbildning av idag har att ta ställning till, med en dold - men giftig - udd till de som skopar ut teatern som mossig och förlegad i en snabbt föränderlig popkultur. Dokusåpan och förnedringstv:n är det bästa lördagsnöjet och performance-genren har blivit häftig finkultur på bekostnad av den vanliga teatern, medan traditionellt hantverk och konstkunnande kommer på skam. En skådespelarutbildning befinner sig i skärningspunkten mellan trend och tradition. Estetiska konventioner och konstnärliga ideal, historiska myter och modern teaterteori, publika preferenser och branschens godtycklighet - allt spelar roll i praktiken.
Teaterhögskolan har kritiserats för att vara just en förlegad institution, som underhåller en uråldrig genuskoreografi med stereotypt formade studenter som "skådespelarpratar" och man har även anklagats för sextrakasserier. Kritiken har bland annat resulterat i att delar av genusprojektet Kön på scen prioriterats, som ett sätt att väcka självreflektion och diskussion i frågan och följaktligen uppdatera undervisningen. Rektorsskiftet innebar också ett generationsskifte och ett modernare paradigm beträffande genus, det vill säga en medveten rekrytering av (framför allt yngre) kvinnliga medarbetare, alltifrån mer eller mindre namnkunniga gästlärare till dignitärer i ledningsgrupp, liksom en öppenhet för nyskriven dramatik och alternativa metoder.
Mitt bidrag till en genomlysning av Teaterhögskolans verksamhet avser att komplettera de redan befintliga undersökningar som gjorts och jag skriver mot den fond som betonats i ansökan till projektet Kön på scen, det vill säga historiens och traditionens betydelse för nuet. Genus spelar roll på flera nivåer i en undersökning som den här och även om jag inte svarar fullt ut på de frågeställningar som avslutningsvis formuleras i nämnda ansökan, utgör dessa grunden för mitt arbete.
Syftet med denna avhandling kan på en gång sammanfall och skilja sig ifrån funktionen som observatör och igångsättare av genusdiskussioner på plats. Övergripande kan man säga att ett syfte med både projektet Kön på scen och denna avhandling är att genom nedslag i Teaterhögskolans verksamhet ventilera och diskutera skådespelarutbildningen ur ett genusperspektiv.
