Generellt kan sägas att 1920-talets första år innebar en drastisk omsvängning i relationen mellan musik och teater i Stockholmsoperans nyuppsättningar, vilket medförde ett starkt betonande av teatrala och visuella element. Operaföreställningarna skulle utgöra en konstnärlig helhet präglad av inte bara musiken utan också i hög grad av dekorationer, kostymer, konstnärlig ljussättning och fördjupad rollframställning. Den moderna regins företrädare på Stockholmsoperan såg operakonsten som musikteater.



En operaföreställning skulle ge publiken en stark teaterupplevelse - opera som teater!