Under de senaste årtiondena har staten genomgått många förändringar. Utvecklingen har varit ytterst mångskiftande och har inneburit både stora institutionella förändringar och förskjutningar från regulativa- till mera informella och samarbetsbetonade styrningsinstrument. I Finland har den ökade användningen av informella och kollaborativa styrinstrument till största delen berott på det stora antalet nya temporära program- och projektorganisationer. Trots detta har den ökade temporalitetens inverkan på offentliga strukturer till stor del blivit försummad i den för övrigt omfattande Governance debatten. Vilka är t.ex. temporalitetens konsekvenser beträffande koordinering, effektivitet och politiskt ansvar? I denna skrift analyserar författarna drivkrafterna bakom, och konsekvenserna av, den alltjämt ökande administrativa temporaliteten. Ökningen av antalet projekt har varit ett av de mest framträdande dragen inom den finländska administrationen under senare år. Det är därför av intresse också ur en internationell, jämförande, synpunkt att granska den finländska administrationens utveckling.
