En kulen höstdag i mitten av 1850-talet samlas en skara penningstinna potentater i Göteborg. Sågverken i Norrland behöver timmer, men vem vill satsa? Den mest osannolika av sällskapet, stortjuven Justus Silverhök, nappar på betet. Här ska resas till Baggböle och Lappmarken, här ska skördas timmerguld! Att det är statens skogar som ska stå för råvaran, utan att staten vet om det, är alldeles utmärkt. Att det är långt från södra Sverige, där man letar efter tjuven som stal det engelska sändebudets kassakista, är ännu bättre! Det blir en lång och händelserik vinter i Norrland, med förmannen Pitkä-Risto och hans finska arbetslag. Flera historiska personer dyker upp, som Långa Lappflickan, världens längsta kvinna, liksom den egensinnige lektor Gottlund, som strävar efter att ”befria” området från svensk överhöghet. Där är Dickson med sågverket, och kyrkoherden Sundelin i Lycksele, som så innerligt bad bönen: ”O Gud ge mig en lösfinne.” Och blev rikligt bönhörd! Andra som gärna stiftar bekantskap med Silverhöken är lagens väktare, både lokala fiskaler och energiska detektiver från kungliga huvudstaden.
Timmerguld är den fristående fortsättningen på Mats Keyets och Jorma Korhonens roman Silverhöken (se denna!), om artilleristen Justus Silverhök och hans nesliga avsked från det militära. Om romanen Silverhöken skrev Tor Flensmarck, Bibliotekstjänst: Författarna ”väver en roande skälmroman kring sergeanten Silverhök… vilken avdankas efter besök i fel säng, det vill säga överstinnans… Stilen är raljant och rapp, språket spänstigt och miljöbeskrivningen vital. Det är fiffel och båg för hela slanten och inga tyngande djupsinnigheter.”
