När Maria Rosalia Inzerillo går ur tiden drar skvallret igång i den lilla sicilianska byn: en enkel hemhjälp som tycks ha styrt i den familj hon tjänat på ett högst märkvärdigt sätt, och nu alla dessa anslag om hennes död till och med en publicerad dödsannons i Siciliens största tidning! När begravningen förrättas är kyrkan ovanligt nog fullsatt, nästan alla har tagit sig dit, några för att hedra den bortgångna, de flesta av ren nyfikenhet. När så en av traktens fruktade herrar plötsligt står i dörren, om än bara för något ögonblick, får samtliga huvudbry. En så mäktig man på en hemhjälps begravning, det är något lurt med alltihop och byborna får ytterligare bränsle för sitt skvaller. De har fullt upp, det lyssnas vid dörrar, det kikas i titthål men sanningen känner endast ett fåtal. Mennulara, som hon kallades sedan sin tid som mandelplockerska, har onekligen spelat en roll i snart sagt alla dessa människors liv. Men främst har hon haft en avgörande betydelse för familjen Alfallipe som hon tjänat sedan hon var tretton år. Något de numera vuxna barnen inte tycks ta någon större hänsyn till, deras enda önskan nu är att få reda på var Mennulara gömt sitt testamente. Ett våldsamt intrigerande tar vid. Mennulara har iscensatt en sofistikerad skattjakt vars regler de giriga familjemedlemmarna inte riktigt lyckas vare sig följa eller helt förstå, något som kommer att stå dem dyrt. De nyfikna byborna iakttar med stigande förundran familjen Alfallipes mycket egendomliga beteende samtidigt som de bidrar till ryktesspridningen genom sina egna berättelser om Mennulara. När sanningen väl uppdagas avslöjas en historia långt mer häpnadsväckande än de nyfikna byborna någonsin kunnat föreställa sig. Och för barnen Alfallipe har problemen bara börjat.
Mandelplockerskan är en storartad och humoristisk rundmålning av en brokig skara människor på sextiotalets Sicilien. De skvallriga byborna bidrar till en rik och vindlande intrig vars upplösning är lika finurlig som överraskande.