Konditoriet där tiden står stilla

Kaféer kommer och går, men Elsa Andersons konditori i Norberg är sig likt. Den som fikade här på 1950-talet känner antagligen igen sig fortfarande.

Inredningen är densamma, utbudet under disk likaså. Det är något tryggt och beständigt med en sådan träffpunkt i vår föränderliga värld. Att kliva över tröskeln är som att komma in i mormors hemtrevliga kök där varje gäst känner sig välkommen och vet vad som kommer att serveras. Flera av recepten har anor från förra sekelskiftet och är unika för konditoriet. Den som önskar sig kaffe latté och jättemuffins får gå någon annanstans. Här har bakverken poetiska namn som frimurare, luftmånar och tangotårta och ofta har de även en egen berättelse. Serveras lämpligen med hederligt svart kaffe ur blankskurad kopparpanna eller te i rosenmönstrat porslin. Det är ett koncept som står sig. Varje år har konditoriet omkring 130 000 besökare, och har även uppmärksammats
av Gastronomiska Akademin "för vidmakthållande av svensk konditoritradition".

Konditormästaren och författaren Robert Bergvall är Elsa Andersons sonson. Han halkade mer eller mindre ofrivilligt in i branschen men stannade kvar i 47 år. I boken har han samlat guldkornen, de där smakerna som fikasugna från norr till söder har lagt på minnet och är beredda att åka långt för att återuppleva. Boken innehåller även kuriosa ur konditoriets snart 100-åriga historia samt glimtar av den genuina interiören.