Nidoterapi* är ett nytt begrepp inom psykiatrin. I åratal har vi antagit att om vi bara är tillräckligt mänskliga, beslutsamma och vetenskapliga så kan vi bota eller avhjälpa alla funktionsnedsättningar som kan följa en psykisk sjukdom. Detta har visat sig inte stämma. En stor andel av de psykiatriska tillstånden blir ”kroniska”, och vårdpersonalen har begränsade möjligheter att påverka både symtom och förlopp.
Det är för dessa människor som drabbas av ”kroniska” psykiska sjukdomar och liknande tillstånd som nidoterapin har utvecklats. De som känner sig misslyckade, eftersom de aldrig lyckas med att uppfylla personalens käcka förvissning om att ”alla blir bra så småningom”.
Visserligen tar vi hänsyn till individspecifika omgivningsfaktorer i vår behandling, men det är sällsynt att vi systematiskt analyserar och förändrar omgivningen så att den faktiskt passar patienten – något som skulle kunna öka känslan av tillhörighet och välbefinnande. Analys och förändring av patientens livsbetingelser är själva kärnan i nidoterapi.
Nidoterapi vänder sig till alla yrkesverksamma som kommer i kontakt med personer med långvariga psykiska problem, alltifrån studenter inom vård- och omsorgsyrken till personal inom socialtjänst och arbetsförmedling.
*Nido kommer av latinets nidus = bo, rede, plats för tillväxt.