Maa- ja elintarviketalous 23. Undersökningens mål är att redovisa för strukturen och de ekonomiska resultaten i trädgårdsföretag och företag som idkar trädgårdsproduktion. Detta utförs genom att sammankoppla olika register och statistiker. Undersökningen grundar sig på jord- och skogsbruksministeriets arbetsgruppsrapport angående utvecklingsbehovet i trädgårdsstatistiker (MMM 1999:1). Undersökningen är indelad i två olika delområden: trädgårdsföretagens strukturutveckling samt resultat- och bokslutsuppgifter. I det första delområdet klargörs trädgårdsproduktionens struktur och företagsantal samt den förändring som skett under EU medlemskapet (1995–2000). Här utnyttjas information från IACS stödregister (JSM) och Trädgårdsföretagsregistret (TIKE). Trädgårds-företagen grupperades enligt den huvudsakliga produktionsinriktning och ekonomiska storlek (ESU), enligt FADN:s (Farm Accountancy Data Network) typologiklassificering. Typklassificeringen specificerades ytterligare genom att företagen grupperades enligt huvudprodukt/-produkter. Det andra delområdet av undersökningen kartlägger, hur bra högt specialiserade trädgårdsföretag är representerade i olika inkomststatistiker samt hur statistikerna kan användas för att beskriva dessa företags ekonomiska resultat. Det här förverkligas genom att förena uppgifterna över de klassificerade trädgårdsföretagen med företags- och inkomststatistiken över lantbruksekonomi (Statistikcentralen) och bokslutsstatistiken (Statistikcentralen). Utgående från 1998 års material beräknas de ekonomiska resultaten för de olika typologiklasserna. Resultaten jämförs även med materialet från lönsamhets-bokföringen (MTT/Ekonomisk forskning). År 2000 fanns det 4 088 högt specialiserade trädgårdsföretag. Dessa företag erhåller över 2/3 av det totala standardtäckningsbidraget (sgm) från trädgårdsproduktionen. Företagen för vilka trädgårdsproduktionen är en bisyssla (sgm 1/3–1/2) är 1 184 stycken och företagen för vilka trädgårdsproduktionen står för över hälften men under två tredjedelar av det totala standardtäckningsbidraget 436 stycken. Av frilandsproduktionen är över hälften (57 %) eller 10 615 ha koncentrerad till högt specialiserade frilandsföretag. År 2000 odlades växthusgrönsaker på 272 ha. Av detta odlades 87 % eller 235 ha av högt specialiserade trädgårdsföretag. Både för tomat och gurka är koncentrationsandelen över 90 %. De övriga grönsakerna har en aning lägre koncentrationsgrad. Av växthus prydnadsväxterna odlas 94 % eller 164 ha i företag som är specialiserade på denna typ av produktion. Specialiserade yrkesmässiga trädgårdsföretag är företag, som förutom en hög koncentration på trädgårdsproduktionen, har en minimistorlek på 8 ESU (ca 55 000 mk). Sådana trädgårdsföretag fanns det 2 718 stycken år 2000. Av dessa är 1 185 frilandsföretag, 1 441 växthusföretag och 92 företag med blandproduktion. Nästan hundra procent av växthusföretagen, men endast hälften av alla frilandsföretag, är med i den nya gruppen. Kravet på den ekonomiska storleken visar att frilandsbranschen har många företag med en låg specialiseringsgrad, men även en stor mängd små företag som är specialiserade på trädgårdsproduktion. Sammankopplingen till företags- och inkomststatistiken över lantbruksekonomi (MYTT 1998) visar att totalt 349 av de klassificerade företagen finns i registret. Av dessa är 209 stycken eller 6 % högt specialiserade trädgårdsföretag. Totalt bildades 28 företagsgrupper innehållande 224 företag. Resultaten av de olika grupperna lämpar sig bra för analys av kostnads- och intäktsstrukturen för högt specialiserade frilandsföretag. Eftersom företagen är klassificerade t.o.m. till huvudproduktnivå, är det även möjligt att granska intäkts- och kostnadsstrukturen för vissa trädgårdsprodukter, exempelvis jordgubbe. Vid sammankopplingen till bokslutsstatistiken (1998) påträffades 669 företag. Av dessa var 573 företag högt specialiserade på trädgårdsodling (SGM>2/3). Totalt konstruerades 57 olika grupper innehållande 643 företag. Vid jämförelse med lönsamhetsbokföringens motsvarande företagsgrupper kunde konstateras att räkneperiodens resultat skiljer sig mycket radikalt mellan företagsgrupperna. Enligt bokslutsstatistiken är både växthusprydnadsväxtföretagen och –grönsaksföretagen lönsamma, men enligt lönsamhetsbokföringen är motsvarande grupper olönsamma. Skillnaderna uppstår p.g.a. att företagarfamiljens egna lönekostnader (lönekrav) inte beaktas, samt att avskrivningsgrunderna är olika i bokslutsstatistiken. Ifall uppgifterna i bokslutsstatistiken används för att beskriva trädgårdsbranschens lönsamheten, måste man absolut ta i beaktande dessa problem. Trots dessa brister är informationen i bokslutsstatistiken ändå informativ. Speciellt bra är underlaget med olika växthusföretag och olika produktionsinriktningar inom växthusbranschen. Klassificeringsuppgifterna från strukturstatistiken möjliggör analyser till huvudproduktnivå, samtidigt som företagsmängden även möjliggör en bra gruppering enligt område eller företagsstorlek.