Orhan Pamuk har samlat sina uppmärksammade föreläsningar på Harvard, hållna under 2009-2010, i en bok vars titel anspelar på Schillers berömda essä Om den naiva och sentimentala dikten från 1795. Temat för samtliga essäer är författare och läsare och deras intima förhållande och beroendeställning gentemot varandra.
1 Vad som händer i hjärnan när vi läser romaner
2 Mr Pamuk, har det där verkligen hänt dig på riktigt?
3 Litterära gestalter, handling, tid
4 Ord, bilder, objekt
5 Museer och romaner
6 Mittendelen
Ännu en gång ger Pamuk prov på den fantastiska förflyttning i tid och rum som läsning kan ge upphov till. Något som också Svenska Akademien fäste särskild vikt vid i samband med tillkännagivandet av Nobelpriset 2006, vilket gick till Orhan Pamuk "som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning".