Niccolò Macchiavellis Fursten väckte genom sin ohöljda realism häftig debatt och blev epokbildande inom den politiska vetenskapen. Den medförde emellertid också en skev bild, både av upphovsmannens politiska tankevärld och av hans egen person. Man uppfattade den starke och skrupelfrie envåldshärskaren som hans ideal.
Ur ett långt bredare perspektiv skildrade Machiavelli sin politiska uppfattning i Republiken Diskurser över de första tio böckerna av Titus Livius. Ett land i den prekära situation i vilken Italien befann sig när Fursten skevs kan kräva en stark och hänsynslös härskare, men det är bara en nödlösning. Idealet är republiken. Med en fängslande och personlig stil framlägger Machiavelli i diskurserna sina reflexioner över det historiska skeendet med talrika exempel från renässansens kaotiska historia och över vad som krävdes för att en god republik skulle kunna konstitueras och bevaras med den romerska republiken som förebild. När man läser detta Machiavellis största verk är det som att lyssna till hans suggestiva röst då han under den tid som det skrevs utvecklade sina politiska idéer för de andlöst lyssnande unga florentinarna i Orti Oricellari.
Översättning, förord och kommentarer av Paul Enoksson.