I den här boken presenterar författaren de första experimenten med videons realtidsfunktion och fortsätter över den politiska dokumentärkonsten till inkorporerandet av spelfilmens och televisionens bildkoder i videokonsten. Likaså presenteras videons olika teoretiseringar, från dess utpekande som narcissismens medium till dess utnämning som postmodernismens medium.
Videokonsten placeras också in i en bredare medieutveckling, från 1800-talets uppfinningar för bild- och ljudreproduktion – fotografiet, grammofonen, den rörliga bilden – till radions och televisionens genombrott och vår egen tids digitalisering. Videons framgång som konstnärligt medium ligger till stor del i att den fungerat som brygga mellan konsten och populärkulturen, i synnerhet spelfilmen och televisionen. Läs mer om boken på studentlitteratur.se