MELLAN 1867 OCH 1869 försökte hundratals människor från skånska godsbygder med hjälp av skatteansökningar, arbetsnedläggelser och vardagligt motstånd vinna äganderätt till ett stort antal arrendegårdar som tillhörde inalles ett tjugotal skånska storgods. De hävdade att gårdarna i själva verket inte tillhörde godsägarna, utan att de med rätta var deras. I ett och ett halvt år rasade den understundom dramatiska men hopp lösa striden i domstolar, press och riksdag. Både mordförsök, husockupationer och skottlossningar ägde rum. Myndigheterna såg sig flera gånger föranledda att mobilisera soldater för att lugna ned de upprörda sinnena och hindra öppen revolt. Denna hätska strid om jordäganderätt har kommit att kallas för Tullbergska rörelsen efter fd korporalen och bondadvokaten Samuel Tullberg, som kom att bli rörelsens centralgestalt genom sin rastlösa verksamhet som sakförare å deltagarnas vägnar. Tullbergska rörelsen handlar om denna bortglömda konflikt och de människor som deltog i den. Olofsson försöker synliggöra Tullbergska rörelsens deltagare och deras föreställningar kring frälsejorden och det samhälle de levde i och därigenom rekonstruera en sedan länge utdöd folklig kultur.