Ordet suicid eller självmord finns ingenstans i den medicinrättsliga lagstiftningen. Ändå är denna del av hälso- och sjukvårdsjuridiken kringgärdad av normer som får betydelse i en suicidnärhetssituation. Kopplingen mellan medicin och juridik åskådliggörs i den här boken.

Suicidnärhet – medicinsk vård och behandling i ett rättsligt perspektiv behandlar lagreglerna i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), patientsäkerhetslagen (PSL) och lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Boken tar också upp ett stort rättsfallsmaterial, intervjuer och enkäter samt ett omfattande material som Socialstyrelsen sammanställt. Ovanstående används som verktyg för att ge en bild av det skydd en suicidnära person får i dagens svenska hälso- och sjukvård. Lex Maria-anmälningar, HSAN-avgöranden och klagomål enligt PSL ligger till grund för hur ansvaret för suicider och suicidförsök gestaltar sig i svensk hälso- och sjukvårdsrätt.

Tillhandahåller den medicinrättsliga lagstiftningen i HSL och PSL ett skydd i syfte att bevara livet för den suicidnära människan? Kan man säga att en ändamålstolkning av innebörden, omfattningen och rättsverkningarna av lagarna ger vid handen, att de går att använda i suicidpreventivt syfte? Vidare, varför har man inte i lagen om psykiatrisk tvångsvård ett generellt uttalat syfte att skydda den psykiskt sjuke mot självdestruktiva handlingar som medför fara för det egna livet, och samtidigt har kvar syftet att skydda andra gentemot dennes aggressiva handlingar?

Boken vänder sig till medicinare, främst de som läser psykiatrikurser, och till jurister som läser medicinrättsliga och liknande kurser, samt till alla dem som inser vikten av suicidprevention.