Fientlighet i Söderhavsmiljö
Efter ett besök på en liten isolerad ö i Stilla Havet anmäler några upprörda turister befolkningen för sexuella övergrepp och pedofili. Eftersom ön lyder under engelskt kolonialvälde skickas några utredare raskt dit för att undersöka vad som har hänt.
På ön lever sedan tjugo år den svenska läkaren Olivia. Under åren på ön har hon tagit till sig seder och bruk. Men i takt med att bevisen hopas, tvingas hon ifrågasätta sitt liv på ön, sin relation till öbon Taip och skälen till att hon hamnade där hon är.
För alla inblandade blir det snart svårt att hålla isär rätt och fel. Två kulturer krockar och det är inte helt klart vilken sida som har mest rätt.
Ön bevisar att spänningslitteratur kan hålla besvärliga frågor aktuella när massmedia vänder blickarna mot det nya, för dagen möjligtvis exotiska. Lotta Lundberg är en lika skicklig författare som journalist, och just för att händelser i boken har motstycken i verkligheten är hennes uppseendeväckande berättelse betydelsefull för alla.
Lyssnarupplevelsen förstärks av Lo Kauppis medryckande tempo i en inläsning som tillvaratar det oförutsägbara.
"Ön drivs lika mycket av de starka karaktärerna och den spännande intrigen som av själva tankegodset. Lotta Lundberg är bra på att driva fram storyn, helt enkelt. Det uppskattar jag." Helsingborgs Dagblad
"Lotta Lundbergs förmåga att ställa saker på sin spets och att ifrågasätta tankemönster och strukturer gör romanen till angelägen och stundtals obehagligt tankeväckande läsning." Svenska Dagbladet
"Hon är en väldigt skarp författare. Det handlar om tabun, och hur de förändras efter hur mycket makt man har, eller hur lite." Ulrika Milles, Kulturnyheterna i SVT
"Resultatet blir en roman som är den mest nyansrika som jag har läst på länge ... Lotta Lundberg har skrivit en roman som är lika frustrerande som den är givande."
Arbetarbladet
"Lotta Lundberg undersöker ett minerat fält i romanen Ön. Det är modigt." Uppsala Nya Tidning
ja, kanske man till och med kan säga att redan detta att lida med andra är en form av dikt, som känner en häftig längtan efter ord. Det där citatet av Stig Dagerman använder Lotta Lundberg som motto och jag tror att det är kärnan i hela hennes syn på vad det innebär att skriva och kanske också att läsa. Göran Greider, Sydsvenskan