Lotta Lundbergs båda tidigare romaner har handlat om kvinnors komplicerade förhållande till kärleken. Men där har också funnits återblickar till uppväxt och fadersrelation. I debutboken var dessutom en av huvudpersonerna en tonårig flicka.

I den nya romanen är det den unga Sofia som berättar, och vi får följa hennes utveckling från flicka till kvinna under åren mellan femton och nitton. Det handlar också här om kärleken, och om den framväxande sexualiteten, men i centrum står Sofias relation till sin pappa. Han är irländsk politiker, en av huvudmedlarna i fredsprocessen, och Sofia har aldrig träffat honom. Inte förrän sommaren när hon fyllt femton år och för första gången kommer till Irland. Hennes mamma är svenska och Sofia har vuxit upp som en vanlig svensk tjej, men från och med nu tillbringar hon sina sommarlov på Irland; hos släktingarna i Belfast men framförallt i byn Ballyvoreen i republiken Irland.

Det är dessa fyra somrar romanen skildrar, fram till pappans död. Varför dog han och och vem var han? Svikare eller hjälte, eller varken eller? Sofia hann mest bara längta, och inom henne växer frågorna. Bland annat undrar hon över hur långt man är ansvarig för den man hör ihop med.

Människorna och det annorlunda livet i den lilla byn får Sofia att förändras. Och mötet med den irländska blandningen av politik, religion och fattigdom, där inga sammanhang är riktigt enkla att förstå, skärper så småningom hennes egna syn på kärleken, Gud och sin pappa.