I det moderna samhället värderas vetenskap och demokrati högt. Men de ses ofta som varandras motsatser, vilka måste hållas separerade. Vetenskapen bör inte demokratiseras och demokratin inte förvetenskapligas. Men det är bara halva sanningen. Vetenskap och demokrati har viktiga gemensamma rötter, brottas med likartade problem, och är ofta tätt sammanvävda. Vetenskaplig kunskap ska lösa samhällsproblem av allehanda slag och blir samtidigt alltmer kommersialiserad genom ett tätt samspel med näringslivet. Vi behöver därför fråga oss hur kunskap produceras, vilka som inkluderas eller utesluts och vilka frågor eller kunskapsformer som dominerar respektive marginaliseras. Kort sagt: vad har god kunskap (vetenskap) med god styrning (demokrati) att göra?

Frågan om vetenskapens demokratisering är en viktig tematik inom forskningsfältet vetenskaps- och teknikstudier (Science and Technology Studies – STS). Vetenskap och demokrati redogör för grundläggande frågor och begrepp inom detta fält och belyser hur vetenskapen är sammanvävd med politik. Dagens kunskapssamhälle präglas av en dubbelhet. Mer specialiserad kunskap skapar skillnader mellan experter och icke-experter. Den ökade specialiseringen har uppmärksammats som ett demokratiproblem, med risk för expertstyre och teknokrati. Samtidigt är allt fler medborgare högutbildade och dagens digitaliserade samhälle gör det lättare för fler att delta i både kunskapsproduktion och spridning av kunskap.

Boken Vetenskapligt medborgarskap bygger på pågående forskning och illustrerar med hjälp av empiriska fall vilken roll medborgare får i relation till expertkunskaper som ofta är vetenskapligt grundade. Medborgare kan förväntas vara passiva, de kan vara föremål för utbildningsinsatser, bjudas in som medaktörer i kunskapsproduktion, eller bidra med alternativa kunskaper och relevanta kritiska röster.