I slumområdet Annawadi utanför Mumbais flygplats gror framtidstron när Indiens ekonomi går upp på högvarv. Tonåringen Abdul ser en förmögenhet i avfallet från hotellen bredvid. Han har förmågan att överblicka soporna och snabbt avgöra vad som är väsentligt, vad som kan säljas och vad som ska slängas. Här finns också den av fattigdom märkta Asha som i hemlighet styr Annawadi genom sina märkliga kontakter med polisen och ljusskygga statstjänstemän. Hennes dotter Manju anar vad som försiggår men ägnar sig istället åt hemskolan, en dag ska hon bli riktig lärare. Så blir Abduls familj oskyldigt anklagad för ett fruktansvärt brott samtidigt som den ekonomiska turbulensen når Indien. Inget blir som förr, men när allting fattas blir det som förenar större än det som skiljer. Hoppet om framtiden består.

Bakom det evigt vackra är en omskakande ögonvittnesskildring om några familjer på det indiska samhällets botten. I Katherine Boos mustiga språk får karaktärerna liv och porträtten blir varma och levande, lika mångfacetterade som indiska mönster. Boken är ypperlig berättarkonst där detaljerna gång på gång överrumplar och skapar en skrämmande, brutal, vacker och hoppfull historia om slumlivets förutsättningar och villkor. För sina skildringar har Katherine Boo tilldelats National Book Award och Pulitzer-priset.

Katherine Boo, f 1964, är svenskättling från Minnesota och uppvuxen i Washington DC. Boo är flerfaldigt belönad journalist och har bland annat skrivit för Washington Post och The New Yorker där hennes texter handlat om utsatta människor i urbana miljöer. Med Bakom det evigt vackra debuterar hon som författare.


Det är reportagejournalistik berättad med skönlitteraturens form, där personerna som skildras gradvis växer fram som lika komplexa och oförglömliga som karaktärerna i en roman. [...] Om det finns en bättre reportagejournalist i USA i dag har jag inte läst henne.
Martin Gelin, Dagens Nyheter