I boken analyseras svensk barndramatik med exempel som spänner över flick- och pojkpjäser med yrhättor och mönstergossar från 1900-talets mitt fram till pjäser av bl.a. Staffan Göthe, Suzanne Osten, Thomas Tidholm och Staffan Westerberg samt postmodernt inspirerad dramatik. De aktuella barnpjäserna avläses genom några av de barndomsdiskurser som varit förhärskande, samverkande eller kolliderande från 1800-talets slut fram till 2000-talet. De får bilda utgångspunkt för en diskussion om hur synen på barn och barndom förmedlas inom barndramatiken. I boken studeras bl.a. hur diskursen om det goda barnet gestaltas som fattiga änglar i Zacharias Topelius 1800-talspjäser och hur det ensamma barnet beskrivs i den nya normbrytande barndramatiken från 1970- och 80-talen, medan det kompetenta barnet, vuxenbarnet och det postmoderna barnet dyker upp i olika skepnader.

Boken ger också en inledande överblick av diskussionen kring begreppet barndomsdiskurs samt en översiktlig presentation av svensk barnteater. Pjäserna analyseras utifrån ett brett tvärvetenskapligt barnkulturellt perspektiv.

Boken är avsedd för studenter vid högskolor, universitet, folkhögskolor samt lärarutbildningar med inriktning på barnkultur, barnlitteratur och barnteater.