Nittonhundratalshistorien är mörk – åtminstone då den räknas i antal offer för världskrig och folkmord. De erfarenheter som gjordes, särskilt under seklets första hälft, har därför varit viktiga referenspunkter i efterkrigstidens samhällsdebatt. Historiska erfarenheter är dock varken entydiga eller gjorda en gång för alla, utan revideras ständigt. Hur relationen mellan erfarenheterna av nazism, kommunism och liberalkapitalism skall betraktas är därför ett återkommande debattema. Vilka av dessa tre är mest lika? Vilka är mest ”onda”? Och vilka slutsatser bör vi dra av våra svar på dessa båda frågor?

I denna bok tar historikern Johan Stenfeldt ett samlat grepp om de dystopiska erfarenheternas inverkan på den ideologiska debatten i efterkrigstidens Sverige. Utgångspunkten är den nazi-kommunistiska jämförelsens, totalitarismteorins, växlande popularitet. Denna nazi-kommunistiska jämförelse inkluderas dock i ett vidare idépolitiskt sammanhang, ett dystopiskt trilemma, som preciserar relationen mellan nazism, kommunism och liberalism, samt de historiska erfarenheter som knyts till dessa ideologier i debatten. Resultatet blir ett övergripande och originellt perspektiv på dryga sextio års idédebatt.