Sveriges viktigaste grundlag, Regeringsformen från 1974, genomgick 2010 flera större ändringar. Det gällde bland annat formerna för regeringsbildning, normprövningen och domstolarnas ställning.
Sedan mitten av 1990-talet, då Sverige gick med i EU samtidigt som Europa­konventionen om mänskliga rättigheter blev gällande svensk rätt, har synen på grundlagen och dess funktion successivt kommit att ändras. 1974 års grundlag utgår från att grundlagstexten främst anger spelreglerna för politikens utövande och uppställer vissa för samhällsutvecklingen allmänt centrala principer. Men med åren har en syn på grundlagen som överordnad och även för lagstiftaren bindande rätt kommit att bli allt vanligare. När svenska lagar inte får strida mot Europarättens regler är det naturligt att framhålla att de inte heller får strida mot den svenska grundlagen.
I denna utförliga lärobok om den svenska statsrätten och särskilt Regerings­formen behandlas dess olika kapitel tämligen ingående. Även om­diskuterade frågor rörande t.ex. fri- och rättigheter, domstolarnas normprövningsrätt, regeringsbildning och kommunalt självstyre behandlas. Framställningen utgår från att så stora förändringar i praktiken skett sedan 1974 att den då dominerande föreställningen om grundlagen som uttryck för icke juridiskt bindande riktlinjer inte längre kan upprätthållas. Detta under­stryks av på senare år uppmärksammade frågor rörande t.ex. FRA-lagen, Lissabon­fördraget och förbud mot dubbelbestraffning, vilka alla behandlas i denna fjärde upplaga, liksom välkända problem kring Riksrevisionen, Transport­styrelsen och Decemberöverenskommelsen.
Boken riktar sig främst till juridikstudenter, men kan även vara av intresse för statsvetare och allmänt politiskt eller konstitutionellt intresserade läsare.