De ser så små och oskuldsfulla ut, smultronen, där de växer i ankelhöjd omgivna av stora, räfflande blad. De beskrivs ofta som milda och snälla. Ibland liknas de vid jungfrubröst. Och visst är smultronen små, söta och lättslukade, men de oförargliga omdömena är ändå lite missvisande. Dessa kyligt röda bär är nämligen rätt robusta och smultronens ringa storlek har fått somliga att anse att smaken är svag. Men det stämmer inte. Det vet var och en som har haft turen att finna stora mängder smultron.

Så skriver Jens Linder i kapitlet om smultron, och visst får man lust att ge sig ut på smultronjakt bland karga stenblock och branta diken. I Bara bär blir smultron, vinbär, hjortron, lingon och alla de andra bären vi tycker vi känt sedan barnsben till sinnliga och karaktärsfulla nya bekantskaper. På nytt lär vi känna de bär som gömmer sig i skog och dikesren, odlas i trädgårdslandet eller säljs på torget. Också en del lite mindre bekanta sorter som havtorn, åkerbär och slånbär porträtteras.

I nitton kapitel får vi en mängd goda råd och närmare 200 recept på hur vi bäst kombinerar olika sorter, tar tillvara en ymnig skörd och fyller skafferihyllor, matkällare och frysar. Vi bjuds på buffé på färska, solvarma jordgubbar med ett dussin tillbehör, det hälls upp enbärsmumma, steks svartvinbärskyckling och kokas saft på åkerbär, hallon och rabarber.

Här finns allt från enklaste kompott till mer avancerade och nyskapade bärkreationer. Historiska recept varvas med moderna, klassiker med bortglömda anrättningar, enkla rätter med mer avancerade. Varje bär har ett eget kapitel och rikligt med recept. Ett omfattande metodkapitel med en mängd basrecept gör att man kan kombinera bär och metoder på väldigt många sätt.

En bättre och mer användarvänlig struktur än sin enda riktigt stora konkurrent på marknaden (Svenska bärboken/Prisma): varje bär har ett kapitel och är därmed lätt att inspireras av när man har lyckan att stå där med en ymnig skörd.