Går det att uppnå en effektiv kontroll av brottsligheten och ändå bevara respekten för mänskliga fri- och rättigheter? Konflikten mellan effektiv brottsbekämpning å ena sidan och personlig integritet å den andra utgör det övergripande temat för denna bok, redigerad av Janne Flyghed. De flesta anser nog att det är i sin ordning att utsätta personer som begått brottsliga handlingar för någon form av ingrepp. Men hur är det med polisverksamhet som huvudsakligen handlar om kontroll och övervakning av allmänheten, personer som inte är misstänkta för något brott? Är det acceptabelt att vi alla övervakas för att ett fåtal ska förhindras begå brott?
Boken beskriver ett antal nyare brottskontrollerande verksamheter, exempelvis buggning, kameraövervakning och dataregistrering och undersöker i vilken mån de kommer i konflikt med grundlagsstadgade mänskliga fri- och rättigheter. Det finns en tendens till smygande expansion vad det gäller tvångsmedel. I boken diskuteras vilken roll politiker, polis, kontrollindustri och media spelar i denna process. Vilka hotbilder presenteras och vad finns det för belägg för att de nya kontrollmetoder som införs verkligen är effektiva? Hur är det möjligt att kontrollera brottsligheten på ett sätt som anstår en rättsstat och demokrati som respekterar mänskliga fri- och rättigheter?