Principen om integrering och inkludering har under de senaste 40 åren utgjort en ideologisk drivkraft i arbetet för människor med funktionshinder. Från början var detta ett radikalt perspektiv, ett uppror mot samhällets systematiska segregering av stora grupper funktionshindrade. Idag kan det knappast betraktas som ett uppror, men det är alltjämt omstritt. Debatten handlar kanske inte så mycket om principen och idealet, som om förverkligandet av dem. Har de resulterat i ensamhet och tillkortakommande, snarare än inkludering? Har man gått för långt, eller är det tvärtom så att förverkligandet bara blivit halvhjärtat och ytligt? Kan inkludering genomföras som en politisk reform, eller är den främst en fråga om mellanmänskliga relationer? Debatten har länge präglats av integreringsfrågan; har principen möjligen utvecklats från radikalitet till ortodoxi?

I denna bok söker vi ge en bild av centrala element i debatten om integrering och inkludering, så som den utvecklats och sådan den ter sig idag. Boken innehåller både klasiska bidrag, översiktsartiklar och nyare undersökningar. Några artiklar diskuterar hur idealen har förverkligats. Andra lyfter fram nya perspektiv, främst genom att rikta uppmärksamheten mot aspekter på socialt deltagande som vi vanligen förbiser. Boken söker även städa upp i begreppsbruket och ge en aktuell bild av kunskapen inom detta område. Den vänder sig till alla som har intresse för handikappolitik, samt till ett brett spektrum av utbildningar som berör funktionshinderproblematik.