Henri Bergson (1859–1941) var en av de mest inflytelserika tänkarna under 1900-talets förra hälft. Hans idéer påverkade och stimulerade många författare, kanske främst Marcel Proust.

Bergsons filosofi präglas av föreställningen om det durativa (la durée), en kontinuitet som befinner sig i ständig dialog med all slags rörelse och förändring. I denna växlande ström är livet en oavbruten strävan efter anpassning till verkligheten, och därvidlag spelar intuitionen en stor roll. Bergson exemplifierar och belyser dessa tankegångar genom att analysera enskilda företeelser i tillvaron. Hans metod är alltid att genomgående bortse från redan existerande, allmänna teorier och i stället ge sig i kast med uppgiften helt förutsättningslöst. Läsaren får därigenom en enastående möjlighet att från grunden följa Bergsons personliga och fascinerande teoribygge.
I ”Skrattet” får vi en god inblick i det bergsonska sättet att tänka. Denna lilla skrift är en intelligent analys av komiken, skriven av en författare som är känd för sin mästerliga språkbehandling.
Henri Bergson fick Nobelpriset i litteratur 1927.