En hustru blir upphängd i en fågelbur i taket; en liten flicka låter sin välgörarinna brinna inne; en kvinnlig mystiker från 1200-talet känner smaken av Kristi förhud på sin tunga; vänner som Joseph Brodsky, Oliver Sacks och Ingeborg Bachmann dyker upp, liksom Frédérique från Jaeggys internatvistelse i ungdomen. Vi gör ett restaurangbesök i Bronx, besöker DDR, Grekland, rör oss nu och då på samma gång. Alla gränser är upphävda, inget är otänkbart, förbjudet; nutid och dåtid flyter samman och vi låter oss obönhörligen fascineras av ouppnåeliga änglar.

I denna oförglömliga samling av Jaeggys autofiktiva kortprosa, befinner vi oss stundtals i ett svart hål där rum och tid har tagit slut. Elden och döden är ständigt närvarande. Minsta ord är av vikt och en enda mening kan inrymma helt olika tidsrymder och förlopp. Jaeggy är den korta formens mästare.

"Den här boken är skruvad och hypnotisk och på något vis, helt underbar. Att läsa den är som att naken och huvudstupa dyka ner i en hop taggiga svarta rosenbuskar, så fängslad är du av deras skönhet. Det är ett snabbt, stickigt företag och du kommer upp helt nerblodad på andra sidan." Paris Review

"Det här är en synnerligen vacker och originell samling noveller, fullspäckade med en märklig, ofta oroande magi." The Guardian

"Skrämmande och originell - högst oroande och oförglömlig." The New York Times Book Review

"Naken, överraskande prosa. Det är svårt att sammanfatta Jaeggys märkligt noggranna prosa. Mörkret tycks aldrig långt borta." The New York Times Book Review

"Subtilt renodlade och associationsrika berättelser." BBC

"Jaeggy är det korta formatets mästare; hennes essäer är fyllda med en nästan eldfängd vitalitet, varenda historia är koncis och förkrossande. När den njutningsfyllda läsningen sen länge är över rycker och drar dess krokar fortfarande i - om det nu är ditt hjärta eller dina tankar. Jag är bror till XX visar upp de sedvanliga kännetecknen i Jaeggys författarskap...iskalla familjetraditioner samt en teologi som inte bara är oortodox utan helt och hållet pervers. Jaeggys prosa är enastående som vanligt, hennes karakteristiska övergivenhet lika behärskad som recherché."   Financial Times  

"Jaeggys penna är en gravyrstickel som avbildar rötter, kvistar och grenar på galenskapens träd." Joseph Brodsky

"Småskaligt, intensivt, och mästerligt fokuserat." New Yorker