Många mödrar och döttrar är som bästa väninnor. De ringer varandra flera gånger varje dag och de kan inte tänka sig att ta ett beslut utan att fråga den andre till råds. Andra mödrar och döttrar har, milt uttryckt, mer komplicerade relationer. Deras (sällsynta) samtal är stela och formella som mellan främlingar, eller konfliktfyllda som mellan oeniga affärspartners.

De flesta spänningar i relationen mellan mor och dotter handlar om närhet och kontroll. Mödrar minns med välbehag den naturliga närheten till dottern i barndomen, då hon var den viktigaste personen i dotterns liv. Vuxna döttrar vill försvara det oberoende som hon successivt erövrat och hon vill ha kontroll över sitt eget liv.

En vanlig men egentligen helt onödig konfliktkälla är de "metabudskap" som sänds i vardagliga samtal. Ska du inte ta på lite läppstift?, eller vill du ha hjälp med . är frågor som kan vara avsända av omtanke, men som kan tas emot som kritik.

Mamma kritiserar allt jag gör, suckar den vuxna dottern. Jag kan knappt öppna munnen. Hon tar allt jag säger som en anklagelse, menar mamman. Och båda har ofta rätt - men från sina skilda utgångspunkter.

Det märkliga är, menar Deborah Tannen i sin bok Den DÄR kan du väl inte ha? att båda missuppfattar "maktbalansen" i relationen. Dottern överdriver mammans upplevda eller verkliga inflytande och mamman överdriver dotterns. Båda ser sig som offer.

Tannen beskriver fällorna i helt vanliga vardagssituationer, men hon går också vidare och föreslår hur du kan ändra ditt sätt att lyssna och samtala och hur du skall känna igen varningssignalerna.

Deborah Tannen är språkforskare. Hon är professor i lingvistik vid Georgetown University i Washington. Tannen har skrivit många böcker om språk och kommunikation, varav flera har översatts till svenska (Prat mellan 9 och 5, Det var inte så jag menade och Du begriper ju ingenting).