Hur hanteras blödarfeberviruset Marburg, hur förbereder man sig för ett eventuellt utbrott av fågelinfluensan, hur kalkylerar man hälsorisker i Europa och Sverige och hur hanterar man risk i samband med äventyrsturism? Vad har stormen Gudrun lärt oss om att hantera akuta situationer och hur skapar katastrofer som Tjörnbron handlingsföreträde i form av särskilda förutsättningar för organisering?
Detta är några exempel på studier inkluderade i Organisering kring hot och risk. Boken tittar även närmare på hur man hanterar effekter av datorkriser, hur konst och vad betraktaren bedömer som hot kan bidra till skapande av handlingsnät samt hur tv-serien Kommissionen belyser det svenska beredningsarbetet.
Författarna visar att karaktären av organisering kring hot och risk är beroende av tidpunkten: innan, under eller efter en katastrof eller en hotfull händelse. Beredningsarbetet består av resursmobilisering, att skissa planer, att bygga upp strukturer samt bygga eller mobilisera nätverk. När katastrofen väl inträffar visar det sig dock att även de bästa planer inte alltid fungerar som man vill och responsen på de faktiska händelserna består av improvisation samt av att bygga handlingskedjor och handlingsnät.
Det finns inget recept på hur man skall organisera kring hot och risk men boken har identifierat ett återkommande problem: varje misslyckande verkar leda till slutsatsen att det behövs mer av planer och strukturer. Författarna hävdar motsatsen. Bokens budskap är att istället för att skapa oändliga planer och strukturer skall man öva lämpliga skickligheter och improvisationsförmåga.
Boken vänder sig till studerande inom organisationsteori respektive riskhantering på universitet och högskola samt yrkesverksamma inom krisberedskap och riskhantering.