I denna bok skisseras en djärv vision för framtidens utbildningssystem. Författaren menar nämligen att en ny utbildning behöver utvecklas, vars mål och metoder står i samklang med den uråldriga visdomens kosmologi och människosyn.
Grunden för denna nya utbildning är att föräldraansvaret ges en djupare innebörd. Föräldrarna måste helt enkelt se sina barn som fria själar som inkarnerat för att lösa en speciell själsförankrad utvecklingsuppgift. Ett synsätt som innebär att barnen måste visas det slags respekt som gör att de från början kan växa utifrån sitt eget centrum.
Barn som på detta sätt får växa upp i en kärlek som respekterar dem som fria själar får den start i livet som gör att de inom det nya utbildningssystemet kan utvecklas till integrerade och själsstyrda personigheter.
För att denna nya utbildning skall komma till stånd måste nuvarande läroplan kompletteras med undervisning i bl.a. meditation och om hur man bygger antahkaranan, dvs. bron mellan människans högre intuitiva natur och lägre intellektuella tänkande. Samtidigt måste också undervisningen i de vanliga ämnen modifieras så att den ger tillräckligt vida perspektiv på människans natur och samhället för att det skall vara möjligt att skapa en framtid värdig det bästa hos människan.