Att läsa den tyske romantikern Achim von Arnim (1781–1831) är ett äventyr där dröm, saga och vildaste fantasi står sida vid sida med sakliga beskrivningar. De fiktiva figurerna tycks ofta leva sina egna liv närmast oåtkomliga för författarens påverkan; intressant är också hur rundade och föränderliga dessa karaktärer är och hur ofta läsaren tvingas omvärdera sin syn på dem – den man kanske först kände antipati för kan i ett senare skede väcka ens medlidande. Förloppen är så slingrande och samtidigt branta att ingen läsare kan förutse vilket hugskott Arnim tänker kasta in härnäst. Orädd och obekymrat lekfull låter han infallen välla fram och ändå kan en stark, betvingande vilja att tala uppriktigt om de yttersta tingen ligga innesluten i berättelsernas virrvarr.

Till Arnims mest berömda och egensinniga verk hör utan tvivel kortromanen ”Isabella av Egypten” (1812): en ojämförlig blandning av saga, skräckberättelse och svarthumoristisk utsvävning. Här presenteras denna säregna historia i översättning av Bodil Zalesky, som också har skrivit ett initierat förord om Arnims liv och verk.