Trots att det finns en mängd motröster och alternativa berättelser så fortsätter den kapitalistkoloniala heteropatriarkala västcentrerade berättelsen om världen att avgöra vilka som får resurser, trygghet, makt och vilka som beskrivs som hela värdefulla människor med ett liv som betyder något. I det här numret av Mana, med tema Perspektiv, vrider och vänder vi på hur olika berättelser om världen berättats och hur de skulle kunna berättas. I medierna, i historieskrivningen, på kartor och i berättelser om migration.
I temat reflekterar Valerie Kyeyune Backström kring fenomenet wallraffande. Vems perspektiv räknas? Sandra Costa tar vid med en diskussion om hur kartor skapar platser och geografiska ytor. Kartor bär därför en potential att skapa kritisk dialog kring sociala förhållanden, något som illustreras av kartor i urval av Sarah Hirani. I en krönika sätter Ahmad Mohammadi perspektiv på EU genom att beskriva sin erfarenhet som flykting i Europa. Emma Eleonorasdotter undersöker hur nyhetsvärdering fungerar och frågar hur det kan komma sig att en svensk dagstidning en vanlig dag kan innehålla bilder på enbart vita personer. Därefter belyser Mekonnen Tesfahuney frågan om makten över historien genom att berätta en historia som varit viktig för olika antikoloniala rörelser men som ofta glömts bort. Sist i temadelen är en krönika av bloggaren Mia McKenzie som gör upp med den ständiga nedvärderingen av rasifierade personers livsvärde i medierna och i berättelser om krig eller våld.
