En dag för trettio år sedan stiger Tom Paxal och 300 andra författare ombord på passagerarfartyget Konstantin Simonov i Sankt Petersburg. De ska delta i den första internationella författarkongressen för östersjöområdet, Baltic Waves, för att umgås och tala om litteratur. Till en början verkar allt som vanligt. Men precis när skeppet ska lägga ut från kajen slinker några rätt udda typer ombord. Det är ouvertyren till Sirenernas sång. Vi får följa med fru Ludmila och hennes följeslagare på det laglösa skeppet Konstantin Simonov.
I boken Sirenernas sång får vi också ta del av berättelser som Pistolen, Generalen och Kappsäcken och precis som i de tidigare böckerna (Farlig hamn 2007 och Havets hjärta 2020) spelar det självupplevda en stor roll i handlingen. Läsaren får genom Tom Paxals kameralins hänga med på halsbrytande färder, ta del av makabra incidenter och ibland landa pladask i det kalla vattnet, för att sedan få lägga till i en lugnare hamn.
Tom Paxal skriver med humor, värme och direkthet där resonansen förstärker ordbygget.
