Berättelsen om Emma handlar om moderskärlekens högt uppskruvade, flämtande låga. Moderns trasiga kropp, och svåra smärtor, är spår efter förlossningen av hennes enfödde son John [...]. I Hitom himlen visar Aronson en modernistiskt färgad respektlöshet mot romanläsarens invanda förväntningar. [...] Hennes färgskimrande, expressionistiska realism visar stolt, nästan trotsigt, upp sig som konstverk. Verkligheten återskapas inte, den förhöjs och förstärks. Landskapet lyser i technicolor. [...]
Hitom himlen skapades under tidigt fyrtiotal, en tid då ideologier skar sönder människors kroppar - liv och död var avhängigt av egenskaper som kön, ras och fysiska handikapp. Då var kroppen politisk. Det är den fortfarande. [...] det är en text som skriver sig mot och från en politisk plats där språket sällan är. [ur Jenny Tunedals förord]
Stina Aronson föddes 1892 i Stockholm. Hitom himlen var hennes nionde roman.
Pressröster
»Hitom himlen är något så märkligt som en praktiskt taget händelselös bok, som ändå är svår att lägga ifrån sig. Spänningen bygger till stor del på språket, men också på den diffusa känslan av hot.« Carina Burman, Svenska Dagbladet
