Allan Vougt hörde till de ledande svenska politiker, som under 1900-talets första hälft blev utsatta för särskilt hård kritik till följd av sina uttalanden och ställningstaganden i centrala frågor. Vougt kom från samma slags sociala miljö som Olof Palme och blev väl så mycket utskälld som den mycket yngre partivännen. Attackerna nådde en höjdpunkt under och närmast efter det andra världskriget, men ännu i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har man kunnat möta nya exempel på hur hans namn dragits in i stridsfrågor kring svensk politik i det förflutna.
Kaj Björk som själv på sin tid tillhörde kritikerna har inte känt sig manad att författa en skrift till Allan Vougts försvar men däremot att så objektivt som möjligt söka kartlägga bakgrunden till attackerna mot honom från vänster och höger. Resultatet har blivit en fyllig, välskriven och intressant genomgång av svensk och internationell utveckling fram till Vougts bortgång i januari 1953. Bilden av Allan Vougt själv bekräftar svagheter och ofullkomligheter i hans framträdande som tidningsman och politiker men belyser också groteska överdrifter och förvrängningar i en del av angreppen mot honom.
