Ett bekymmer i såväl ungdomsskolan som i den högre utbildningen är elevers benägenhet att inskränka sitt lärande till att reproducera fakta och kopiera andras texter i olika typer av fördjupnings- och examensarbeten. Fusk i form av plagiat är den vanligaste orsaken till att studenter stängs av från undervisningen.
Hur gör man för att eleven i stället med sin egen röst skall berätta om sådant hon lärt sig eller fördjupat sig i? Hur vänjer man sina elever vid att reflektera över nya kunskaper och erfarenheter och dra slutsatser av sina iakttagelser, med andra ord uppfatta sitt lärande som något givande och intressant och inte bara som en träning i minnesteknik? Hur får man elever att inse det meningslösa i att utan eftertanke kopiera vad andra skrivit?
I den här boken finns många konkreta exempel som visar hur den som undervisar i samhällsorienterande ämnen kan hjälpa sina elever att utveckla sitt lärande genom att tänka självständigt, något som är nödvändigt om eleverna skall kunna fördjupa sina kunskaper på ett meningsfullt sätt. En viktig förutsättning är att läraren tagit till sig det förhållningssätt till elever, kunskap och lärande som kommer till uttryck i skolans styrdokument och som baseras på de senaste årens forskning och kunskapsteoretiska resonemang. Exemplen är hämtade från grundskolans högstadium, men kan anpassas till undervisning av både yngre och äldre elever.
Boken vänder sig främst till verksamma och blivande lärare i samhällsorienterande ämnen, men resonemangen och arbetssätten kan med fördel tillämpas också på andra ämnen.