På Santiagoleden vandrar Iris. Vem är jag, vem bryr sig? Skoskav, berg, möten. En förälskelse! Fler frågor: om alla hennes män, deras påverkan och åverkan; kroppens lust och vånda. Dags att träffa dem igen? Hemma väntar ett arv, också av lögner. I hennes livmoder pågår en annan obehaglig process. Ingalill Andreasson har i sina romaner granskat kvinnors många roller. I ”Kvinnovägar” är texten mer frispråkig också om själva kroppens skeden, från tonår till övergångsår. Ur recensioner: Inlevelse och värme – det lätta anslaget blir en tillgång – kvaliteter långt utöver det vanliga – känsligt och mycket insiktsfullt – utan allt onödigt krafs – kvinnoskildringen är osentimental och skarp.