1997 invigdes Beredskapsmuseet, Sveriges enda museum i en underjordisk försvarsanläggning från andra världskriget. Många av de äldre kvinnor som besökte Beredskapsmuseet framhöll ofta, att andra världskrigets historia var fokuserad på manliga insatser; männen som stred och männen som styrde. Men, det fanns en parallell historia. Hemma hos kvinnorna hade privata krig utspelats under åren 1939-1945. Kvinnornas krig handlade om mat, oro, ensamhet, jobb, pengar och tillvaro. Samtidigt blev det kvinnornas tur att ta ett kliv framåt, både på hemmaplan och i yrkeslivet. Men den historiken kommer i en annan skrift...
‹br›‹br›
Den hårda ransoneringen upptog en stor del av människors vardag under andra världskriget. Det skulle klippas, klistras, räknas och kontrolleras kuponger. Dessutom skulle det hämtas ut kuponger, planeras mat och hållas koll på eventuell extra tilldelning.
‹br›‹br›
Jag blev nyfiken på hur vardagen fungerade. Hur planerade man sitt liv? Vilka varor var ransonerade? Vad åt man i vardagslag? Efter många års arbete, intervjuer och sökande efter rätt tidsanda kom till sist den bok du håller i handen, "Beredskapsmuseets Kristidskokbok", med svar på de frågor jag ställt mig under håren, om hur det var att leva i Sverige under beredskapstidens ransonering.
‹br›‹br›
Om du vill följa kristidsrecepten, önskar jag dig lycka till. Kom bara ihåg att vissa recept är nästintill hälsovådliga...Jämför gärna vår tids livsmedelskonsumtion med ransoneringstilldelningen. Det framstår ganska klart att om du följer "veckans inköpslista" och lever kristidsliv som det var under den hårdaste ransoneringen år 1942, då blir du kanske både smalare och rikare!
‹br›‹br›
Marie Andrée Kriisa