Stockholm på 1700-talet var en textilstad. Mer än tiotusen människor var sysselsatta i textilmanufakturerna under storhetstiden vid mitten av århundradet. Barnängen, Almgrens sidenfabrik, Dihlströms och Öbergs klädesfabriker är kända företag på Södermalm och dyrbara råvaror och färgämnen importerades för deras räkning
1700-talets förnyade handels- och manufakturlagstiftning var tillsammans med kolonialvaruhandeln och ostindiehandeln en del av ett nytt slags internationalisering jämfört med 1600-talet och stormaktstidens krigsekonomier. Satsningarna på inhemsk utveckling av mullbärsodlingar, schäferier, tekniska experiment och ett omfattande industristöd organiserades av ämbetsverken Manufakturkontoret och Kommerskollegium. Allt avsåg utveckla svensk industri, konsthantverk och vad vi idag kallar design. Dessa institut skapades på 1700-talet men några av dem fick faktiskt störst betydelse under 1800-talet då de kom att spela en viktig roll för den industriella kunskapsutvecklingen och internationaliseringen av det svenska samhället.
Här behandlar fem historiker Stockholms textila handel och manufaktur under övergången till modern tid. Handels- och manufakturpolitiken tillkom under frihetstiden med hattpartiet som drivande kraft. Tillsammans med skeppsbroadeln och statliga ämbetsmän genomdrev ledande politiker en aktiv näringspolitik.
