Historien är en del av vår verklighetsuppfattning och identitet. Som berättelse kan historien vara ett verktyg för att förmedla, legitimera eller ifrågasätta värderingar och handlingar. Vilken roll spelar då historien i samtidens mångkulturella Sverige? Hur påverkar erfarenheter av mångfald och segregation förståelsen av historiska samband? Eller omvänt, genom vilka historiemedvetanden betraktas samtiden? Generella svar kan inte ges på så vida frågor. I denna historiedidaktiska avhandling belyses frågan om historia och mångkulturalitet ur tre kompletterande perspektiv.
Först undersöks hur en invandrad grupp använder historien för att omforma sin identitet i en ny siutuation. I Sverige är den assyriska/syrianska folkgruppen ett exempel på en diaspora. Studien bygger på en historiografisk genomgång av de assyriska och syrianska riksförbundens tidskrifter från slutet av 1970-talet och framåt.
Därefter riktas sökarljuset mot hur samtiden kan förstås med hjälp av historiska föreställningar. Studien tar utgångspunkt i en samtida kritisk händelse, terrorattentaten i New York den 11 september 2001, och bygger på intervjuer med svenska ungdomar med bakgrund i Mellanöstern.
Den tredje studien ägnas skolämnet historia. Frågan är: Vilken uppgift har skolämnet historia i dagens mångkulturella samhälle och vilken historia formulerar ämnet? Skolans historieundervisning betraktas här som en berättelse, uttryckt främst i styrdokument och läroböcker.
Avhandlingsarbetet visar att vardagens historiografi har många avsändare som inte endast gör anspråk på att utrymme att forma, tolka och använda historien utan också på erkännanden från det omgivande samhället. De kraven förutsätter ett lyssnande som kan utmana invanda föreställningar om vad historia och nationell identitet är.