En bilderbok där författaren möter konsthistoriens mästare med smärta och hjärta. Svenrobert Lundquist bloggar om konsthistoriens stora och vardagens lilla - när detta lilla handlar om att hålla sig vid liv och på gott humör. Om detta har det blivit en bok: SKÄRVOR – bildhuggaren som började blogga. Det är en svindlande resa i halsbrytande notiser och träffande reflektioner. SKÄRVOR är den sista delen i Svenroberts kvartett om människan i konsten. De tidigare om glömda gotländska mästare – nu med författaren som huvudperson. Tillsammans med själsfränder som Rembrandt, Hokusai och Albert Engström. Skärvor inleds med ett vänporträtt av Svenrobert Lundquist av författaren Lena Katarina Svanberg. Hon skriver: ”Svenrobert kan massor om konst och han är en entusiastisk pedagog. Ni som inte har hört honom ännu kommer känna hans bestämda stämma tvärs igenom mini-föredragen som är hans Facebook-inlägg och som bildar stommen i denna bok. Sociala medier kan användas till mycket, men den som följer Svenrobert sitter käpprak i bänken och lär sig mer. Om konst. Om livet. Och om döden, tiden går ju. Gäller oss alla.” UR BOKEN ”En gammal man går på gatan. Stegen är löjligt korta. Mannen balanserar sin gång med en käpp. Byxbaken hänger skrynklig och tom som röven på en elefant. En parkbänk i sikte. Utmattad faller mannen ner på bänken. Låter blicken, som är överraskande skarp och iakttagande, vandra mot horisonten, över havet. Kan man skönja ett leende? Den mannen är jag. Min tillvaro grusas av sjukdom, men en del dagar är bättre än andra. Det känns konstigt att ha blivit nio år äldre än Rembrandt - och att ha presterat så lite.”