Berit Paulsson har skrivit en bok om sitt liv efter stroken. Så skirt, skört men ack så starkt skildrar hon tankar och ögonblick från ett liv med motgångar, kamp, sorger och glädjen. Att kunna ge glädje och värme åt andra och generöst dela med sej av omsorg och empati är något jag beundrar hos Berit.

Att drabbas i så unga år av en stroke och sakta, sakta kämpa sej upp till ytan igen är en otrolig resa. Att ta sej från ordlös afasi och förlamning till ett självständigt liv i barndomstrakternas Åland är en spännande resa som Berit tar oss med på. Tack Berit för det gedigna arbete du gjort och att du vill dela med dej av dina minnen, känslor och upplevelser.

Du är unik.