På ytan är detta en berättelse om två kvinnors utveckling i 1700-talets Tivedstrakter.
«Prinsessan» växer upp i en adelsfamilj. En informator undervisar i latin men utelämnar livets väsentligheter. När hon råkat i olycka, klarar hennes familj inte av att hantera hennes skam. I stället skickas hon bort för att «studera». Som guvernant i olika familjer växer hon genom prövningar. Hennes ungdomsvän vill inte vara kvinna. Som utklädd pojkarbetare ramlar hon ner från ett tak och utvecklas genom sitt lidande som förlamad.
Under ytan bubblar en upprördhet över kvinnans situation och över behandlingen av de fattiga och lytta.
Genom boken glittrar ett försonande stråk av musik och naturromantik. Slutet blir gott, åtminstone för Harald.

Denna roman är en del i en serie Karsjöhultshistorier. Den föregår i historisk tid boken «Änkenådens hemlighet», som kom ut år 2012. Berättelserna kan läsas fristående från varandra. Båda böckerna är försedda med noter som förklarar detaljer av 1700-talets liv i allmänhet och om Undenästrakten i synnerhet.