Arvet från reformationen var långt in på 1900-talet en viktig del av den nordiska nationella identiteten, vilket präglade synen på man­lighet och genus. Hur var det då att vara man och katolik i Skandinavien? Hur förhöll sig de katolska manlighetsidealen till de idéer om manlighet som fram­trädde i den skandinaviska folkkyrkokristendomen? Werner gör en analys av manlighetskonstruktioner hos katolska präster, ordens­män och manliga konvertiter i Norden 1850 1940. I fokus står frågan hur de manifesterade sin manliga identitet och vilken roll konfessionella och etniskt kulturella aspekter spelade. De katolska prästerna och ordensmännen var förpliktade att leva i celibat och representerade en monastiskt präglad idé om manlighet, som stod i bjärt kontrast både till det familjeorienterade protestantiska och till det hegemoniska borgerliga mansidealet. Vi möter präster och ordensmän från det katolska utlandet som arbetade som missionärer i de skandi­na­viska länderna men också nordiskfödda präster och lekmän, som var uppvuxna i en protestantisk kulturmiljö och som på olika sätt försökte leva upp till eller förändra de katolska idealen. De religiösa dygdeidealen betraktades som köns­överskridande och allmänmänskliga, och det görs ingen skillnad mellan manlig och kvinnlig religiositet. Men samtidigt visar det analyserade materialet att kvinnlig underordning uppfattades som en självklar plikt som en förutsättning för att männen skulle kunna utveckla sin fulla manlighet. Yvonne Maria Werner är professor i historia vid Lunds universitet.