Glamour, elegans, förförelse, sex, krig och storfinans - allt finns med i berättelsen om strumpans historia.

Fram till 1920 var kvinnors ben dolda under långa kjolar. När så kjollängden började krypa uppåt hamnade genast benen i fokus. I takt med att välståndet ökade fick allt fler kvinnor tillgång till vackra silkesstrumpor och eleganta skor.

Här berättas i korta drag, och med fantastiska originalbilder, den spännande historien om hur strumpan kom till och blev såväl en viktig modedetalj som erotiskt blickfång.



Strumpkuriosa

Drottning Elisabet I använde aldrig annat är silkesstrumpor under sin regeringstid på 1500-talet. Som hon sa: "För de är i sanning så sköna att bära, då de är mjuka, smidiga och lätta, att jag hädanefter aldrig mer skall bära strumpor av tyg."

Under andra världskriget var silkesstrumpor en ouppnåelig lyx, vilket gjorde att kvinnor färgade sina ben istället - och de målade till och med falska strumpsömmar med ögonbrynspensel.

Sommaren 1963 lanserades de första riktigt korta kjolarna. Under den kalla vintern som följde klädde sig flickorna i minikjolar trots det kalla vädret. Det var nu som de nya strumpbyxorna blev vanligare - många fann att dessa gjorde det möjligt att bära ännu kortare kjolar.

Vid slutet av 70-talet kom punkmodet. Kläderna var utmanande - nötta och trasiga och ofta prydda med säkerhetsnålar och tunga metallkedjor, vilket många matchade med trasiga svarta nätstrumpor.

Idag finns det strumpor med inbroderade kristallpärlor för lyxkonsumenten - och det finns till och med strumpor med favoritparfymen invävd i tråden.