Året är 1983 när Lea skrivs in på den psykiatriska avdelningen. Hon lider av en en envis, förlamande trötthet och behöver vila upp sig lite.
Lea har alltid känt sig udda, och oförmögen att riktigt knyta an till någon. Inte heller här verkar hon passa in. De andra är allvarligt sjuka eller har stora skador i själen efter traumatiska upplevelser. Men efterhand lär Lea känna dem och långsamt, utan att riktigt märka det, dras hon in i deras märkliga och ibland skrämmande värld.
Hon möter Daniel, hemlighetsfull och kylig. Han pratar inte, men hans dragningskraft på Lea är både oförklarlig och oemotståndlig. Här finns också Willie, Marlena, Tine och den svårt sjuka Mirjam.
Leas väg mot självinsikt och tillfrisknande tar henne genom de delar av sig själv, som hon inte har velat kännas vid. Och under den vandringen lär hon sig så småningom att knyta an igen, både till livet och till andra människor.
Men vad är det egentligen för fel på Lea? Varför är kontakten med hennes familj så ansträngd? Varför beter sig tiden så egendomligt? Och vad är det för grumliga förnimmelser som rör sig i hennes djup ... Är det verkliga minnen, eller bara förvirrade fantasier?

Ylva Brodins har genom sina tidigare romaner fått en växande uppmärksamhet och rönt allt större uppskattning. Hennes fjärde roman är en utflykt in i det okända, bakom murar där sanningen gömmer sig.