Den nakna lunchen från 1959 är en provocerande och labyrintisk roman som tillsammans med Jack Kerouacs På väg och Allen Ginsbergs Howl anses vara beatgenerationens höjdpunkt. Självbiografiska inslag varvas med groteska hallucinationer, allt präglat av författarens drogexil i bland annat Paris och det marockanska Tanger.

I USA kom boken att åtalas i två uppmärksammade rättegångar, där bland annat Norman Mailer hävdade att Burroughs var den ende av sin tids amerikanska romanförfattare som kunde kalla sig ett geni.