Sedan jagberättaren i W G Sebalds ”Saturnus ringar” skrivits ut från en klinik där han vårdats för en depression vårdar han sig istället om sin melankoli genom att fotvandra genom Suffolk i östra England. Allt han ser – spåren av järnvägen och lokomotivet som var tänkt som en gåva till kejsaren av Kina, Tyska havet i öster med det utdöende sillfisket, almsjukans härjningar, ruinerna efter anläggningar för hemliga brittiska massförstörelsevapen, liksom de poeter, författare och excentriska samlare som han i sin ensamhet formulerar sin dagbokstext kring – uppträder i hundstjärnans, Sirius, eller Saturnus tecken, dvs som den klassiska melankolins ikoner.Gömda i texten, som en särskild bonus till den läsare som upptäcker dem, återfinns Jorges Luis Borges med sin argentinska historia om det uppfunna landet Uqbar och – som i alla Sebalds böcker – emigranten, fjärilsamlaren och exilförfattaren Vladimir Nabokov.