Namnet C.G.E. Mannerheim är för många liktydigt med Finlands frihet. År 1918 ledde han Finland ut ur den sovjetryska maktsfären, 1939-1940 parerade han Stalins angrepp och 1944 lösgjorde han Finland ur andra världskriget och förhindrade så en sovjetisk ockupation. Mannerheims skiftesrika liv och mångsidiga personlighet hade många djupa beröringspunkter med Ryssland, där han gjort karriär i Tsarens armé. Till de vita fläckarna i bilden av Mannerheim hör hans förhållande till de ryska emigranterna. Hans plan att intervenera på den vita sidan i det ryska inbördeskriget 1919 och eventuellt även senare har det skrivits om, men inte om Mannerheims kontakter med ryska emigrantkretsar som varade livet ut. Bland dessa kontakter fanns vita generaler från P.N. Wrangel och den ukrainske hetmanen Pavel Skoropadskij till terrorarméns befälhavare J.K. Miller. Även tronföljaren Kirill Vladimirovitj sökte kontakt med Mannerheim, liksom även greve Ignatjev som sålde sina tjänster till KGB.

Efter fortsättningskriget, då Mannerheim skrev sina memoarer förbigick han av förståeliga skäl helt denna sida av sin verksamhet och han lät då även förstöra en stor del av sin korrespondens med de vita ryssarna. Det rörde ju sig om brev som inte var helt oskyldiga i den nya tidens ordning. Korrespondenser är dock till sin natur dubbelsidiga och kan därför rekonstrueras. Resultatet är fascinerande. Bland annat framkommer att marskalken i januari 1941 genom en ung furst Golitsyns förmedlan låtit hälsa Churchill att han med engelsk hjälp önskade lösgöra Finland ur den tyska intressesfären som landet då var på god väg att falla in i. Boken är illustrerad. Utkommer på finska hos Schildts.

Professor Leonid Vlasov har tidigare utgett tre böcker om Mannerheims liv och verksamhet i Ryssland.