"Kärlekens kraft upphör inte att fascinera"
Stina Lundberg Dabrowski


OM DAGBOKEN
Var jag fast i den klassiska fällan? Älskarinnan som får hålla till godo med den tid som uppstår och den tid vi lyckades lura till oss. Det fanns inte i min värld att acceptera detta. I helvete var min enda tanke. Det hade gått alldeles för lång tid. Hans skulle aldrig bli lycklig med sin hustru igen. Vi var så involverade i varandra och jag hade så många tankar om framtiden och om vad jag ville pröva.
Hans vedertagna uppfattning var att inte stå i vägen för en ung kvinna, samtidigt som han ville ha mig och inte kunde säga nej. Han brottades oavbrutet med denna känsla. Och värre blev det med tiden.
Denna strid måste vinnas och det var jag som måste se till att han vågade.
Jag hade en komplicerad uppgift att genomföra. Jag skulle aldrig ge upp. Aldrig någonsin! Hellre dog jag.

NATTMÖRKRET DOLDE VÅR KÄRLEK
Hans satt skräckslagen i sin soffa och tittade på hur jag hoppade upp på kanten på balkongräcket. Det var på vippen att jag nådde stegens ena sida. Med ena handen höll jag stegen i ett stadigt grepp. Så släppte jag taget med ena foten och drog mig över med handen, klättrade ner för stegen hoppade sista metern ner till marken, sprang över gräsmattan, rundade hörnan på Hans radhuslänga och så fram till dörren. Hans släppte in mig och vi satt i trappan mellan övervåningen och källarvåningen.
Vid några tillfällen då hans hustru vaknade och jag inte hann ut källarvägen satt jag panikslagen under källartrappan. Hjärtat bultade så jag trodde det skulle höras......