Den psykologiska och terapeutiska litteraturen domineras av mörka, svåra känslor som ångest och förtvivlan. I denna bok vill den jungianska analytikern Verena Kast få oss att upptäcka och använda de "upplyftande" känslor som trots allt finns inom oss. Glädje, inspiration och hopp är lika viktiga för människolivet och för förståelsen av människan som ångest och sorg.
Författaren reagerar mot att positiva känslor ofta ifrågasätts och misstänkliggörs, i synnerhet om de är starka. Många menar att överdriven glädje närmar sig osund eufori, extas är granne med vansinne och optimistisk hoppfullhet är oansvarigt lättsinne. Verena Kast är däremot övertygad om att glädje, inspiration och hoppfullhet är positiva krafter i individens jagutveckling, krafter som måste stärkas och bejakas. Glädjen är en känsla som öppnar oss och ger oss lust till handling. Inspirationen ligger nära kreativiteten, som egentligen är vår förmåga att förverkliga inspirationen. Hoppet slutligen är en motpol till ångesten och ger förtroende för framtiden.
Författaren tar i sitt väl underbyggda resonemang exempel från psykologiska och filosofiska skolbildningar och citerar tänkare, skönlitterära författare och antika myter. Boken är en motvikt till förenklade argument och ytlig hurtighet.
Översättning Margareta Wentz Edgardh
Verena Kast är psykoterapeut, utbildningsanalytiker vid C.G.Jung-institutet i Zürich. Hon är även docent i psykologi och verksam som lärare vid universitetet i Zürich. På Natur och Kultur har tidigare utkommit
Att sörja (1994), samt
Far och dotter – mor och son (1996).
