»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare.« Svetlana Aleksijevitj
»På Kolyma fanns det inga gaskamrar.« Varlam Sjalamov
Den 14 augusti 1937 anländer Varlam Sjalamov till Magadan med ett fraktskepp från Vladivostok, dömd till fem års läger för »kontrarevolutionär trotskistisk verksamhet«. Nio år senare, efter guldgruvan, skogsavverkningen och straffarbetet är han nära döden av utmattning och sjukdom, men en läkare räddar honom och ser till att han kan utbilda sig till sjukvårdare. I Vänstra stranden skildrar Sjalamov återuppståndelsen, återkomsten till språket, livet på sjukhuset för fångar i Debin, en bosättning 50 mil norr om Magadan.
»Berättelser från Kolyma är ett försök att ställa och lösa några av tidens viktiga moraliska frågor, frågor som helt enkelt inte kan lösas utifrån något annat material. Frågan om mötet mellan människan och världen, människans kamp mot statsmaskineriet, den här kampens sanning, kampen för existensen, inuti sig själv -- och utanför. Är det möjligt att aktivt påverka sitt eget öde som mals ned av statsmaskineriets kugghjul, av ondskans kugghjul? Hoppets illusion och tyngd. Möjligheten att stödja sig på andra krafter än hoppet.« Varlam Sjalamov, »Om prosan«
KRITIKERRÖSTER
»...helt i paritet med författare som Primo Levi och Imre Kertész.« Kal Schueler, Svenska Dagbladet
»Detta är märglitteratur, prosa som får skelettet att skallra i dig när du läser.« Andrea Lundgren, GöteborgsPosten
»I Genom snön skrev Sjalamov om sin tid i gruvan. Korta stycken, vassa fragment likt stenflisor. Svälten, arbetet, förnedringen gick att uthärda men inte den förlamande kylan i den tomma bleka syrenfärgade polarnatten med det egendomliga sollösa ljuset. Om Sjalamov inte fått utbilda sig till sjukvårdare och sluppit gruvan hade han nog inte överlevt. Och om tiden i gruvan är en som extremt grym Beckett-pjäs är andra delen, Vänstra stranden, om sjukhuset en extremt illusionslös Tjechov-novell. De lakoniska berättelserna om alla dessa patienter, skötare, läkare, angivare, kockar, vakter, snickare, chaufförer har precis som hos Tjechov ingen knorr, ingen sensmoral, inget budskap, ingen tillrättalagd dramaturgi.« Maria Edström, Expressen
»Vittneskildring är att säga alldeles för lite om denna volym svindlande berättelser om livet i arbetslägrens Kolyma. Den legendariske ryske författaren skriver kargt, vackert och egobefriat om det han kallade hoppets illusion och tyngd. En kultur- och översättargärning som heter duga.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter